min barndomsbäck
Går ut i skymningen. Tänker besöka kolonin, hoppas att det svaga ljuset skall räcka. När jag kommer fram ser jag hur mörkret sveper längst kolonilotternas stängsel. Flyter in i trädgårdarna, bäddar in husen. Och jag tvekar, vågar inte ända fram.
Istället går jag ned till Årstaviken. Mitt vattenhål i tillvaron. Årstaviken är min barndomsbäck, mitt ungdomshav. Smutsig, förorenad och stillastående. Men fylld av minnen.
Det sägs att man präglas på det landskap barndomen erbjuder. Att man lär sig älska det karga, frodiga, öppna eller slutna som omger en. Till och med den fulaste plats i världen kan få ett hjärta att klappa av längtan.
Det är vackert. Man lär sig uppskatta det som erbjuds.
Det är skönt att gå ensam längst vattenlinjen en tidig kväll i november. Båtarna sover under flaxande skynken. Fåglarna har tystnat och det finns utrymme att tänka.
Kommentarer
Postat av: Loll
Håller med dig. Viken är ett tankeutrymme, särskilt "off Season" - tider när inte vägarna belamras av stressare. Men jag läste att de faktiskt renat vattnet nu, så i sommar ska det va fritt fram att bada. Trevlig helg!
Postat av: kaffepulver
Det vore toppen! Fast jag har ju badat där både en och två gånger. Innan man förstod hur illa det var.
Trevlig på dig med : )
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
