tuttar och medelålder
Läste Lilla Blå:s roliga inlägg om mammografi i morse, eller rättare sagt, hon skriver om kallelsen till undersökningen som är formulerad i ett strängt stalinistiskt tonfall.
Även i mitt Landsting är kallelsen från sjukhuset lätt att förväxla med en militärisk order.
Och man infinner sig.
Man kliver ned i sjukhusets källaravdelning, anmäler sig till en amper sköterska i vita kläder bakom receptionens täta glasvägg. Man slår sig ned i väntrummets möbler från tidigt 1990-tal. Kanske hittar man en söndertummad Se&Hör eller ELLE att bläddra i?
Det finns INGET förmildrande över situationen.
I undersökningsrummet biter man ihop. Har man tur är sköterskan mild och varsam. Har man otur är hon stressad och brysk. Det är på det hela taget en otrevlig upplevelse. Ni som har gjort det vet vad jag menar.
Ändå: jag köper Södersjukhusets storskaliga butterhet framför mysiga väntrum med värmeljus och receptionister i civila kläder. För jag litar på SöS. Jag litar på att de gör det de skall, att de är professionella och effektiva. Jag har suttit på läkarmottagningar pimpade med både värmeljus och karameller - och gått därifrån med känslan av att de missat något väsentligt eller slarvat sig förbi ett moment. Tyvärr har jag i ett par fall haft rätt.
Att bli kallad till undersökning är att ta steget i i medelåldern. En väninna beslöt sig efter den första undersökningen för att unna sig något (som sagt -ni som varit med vet vad jag menar). Hon travade Götagatan fram i något slags tunnelseende, gick i i en affär som såg trevlig ut och upptäckte efter en stund att hon stod inne på Gudrun Sjödén.
Att kallas till mammografi är att ta steget in i medelåldern.
Well, du har nog rätt. Det är något rätt medelålderssignalerande över mammografi. Och definitivt över Gudrun Sjödén. Mina döttrar lurade in mig där förra året och ut kom jag med en röd manchesterkappa. Spiken i kistan liksom. Deras fel.
Men det är bara att hacka i sig och glädjas åt att vi har en fungerande sjukvård än så länge. Och en färglad tantaffär. Och sen bära sin ålder med högt huvud.
Om du menar den röda manchesterkappa som jag tror du menar (om du inte har flera), så är den ju jättefin!
Huvudet högt! Kram
Du, jag "glömde" att gå dit, och jag har inte ringt in mig på nån annan tid heller. Ungefär som att jag "glömde" att gå till cellprovskollerna under tio år. När jag för nåt år sen kom i väg till ett sånt där cellprov - minns inte vad som fick mig dit, men jag var nog övertygad om att jag hade cancer, elakartad, obotlig, om inte för annat som för ett straff för att jag inte gått dit - men jag hade inte cancer, inga cellförändringar heller. Dessvärre har jag ingen hypokondri gällande bröstcancer ...
Hehe,
Genomled min första undersökning för ett år sen. Och köpte min första tröja på Gudrun Sjödén i helgen. Men den är snygg! Och jag är förmodligen medelålders.
Nu mera skyller jag både på Stockholmsläns landsting och tyngdlagen när jag tar walk ower i penntricket.
Dessutom slängde jag mina sparade retrogunsankläder från mina tidiga tonår här om dagen. Då vet man. Vad den biologiska klockan är slagen.
Ja hu, jag blir kallad till ett ställe där de bara har två mammografirum + ett kalt väntrum; de gör alltså inget annat om dagarna.
Löpande band känns det som. Fast själva undersökningen är inte precis behaglig, nej. Dags att uppfinna en bättre mammografiapparat kanske? De där gamla har väl några år på nacken?
/tanten
